Lilla P. i stora världen

Det kommer in en 47-årig man på akuten. Han kommer gående men han hinner inte långt. Han säckar ihop och ulkar högt. Vi får snabbt fram en bår och drar in honom i närmast lediga rum. Han ulkar och stönar. Han är överviktig och ser sliten ut för sin ålder men är ändå välklädd och ser inte ut att bo på gatan.

Det visar sig att han inte har druckit alkohol på 16 dagar. Pengarna är slut och han kan inte köpa det han behöver. Han går igenom en ofrivillig avvänjning. Han skakar och kräks, spottar och svär. Han lider och vet inte riktigt var han ska ta vägen. Det känns som om han skulle kunna börja klättra på väggarna. Eller slå till en på käften. Alkoholberoende. Ett beroende som ses så ofta på akuten. Ett beroende som först inte syns för att senare visa sin allra värsta sida.

 

Vi pratar mycket om droger. Att det har blivit mycket mer droger. Att ungdomar nu för tiden brukar mer droger än de dricker alkohol. Att det gör oss oroliga. Att det kommer att sluta i en katastrof. Att det inte går att hålla under kontroll. Om alkohol pratar vi inte.

 

Vi, 70-talisterna, som gick förbi A-laget på vägen till skolan. Vi som hörde våra föräldrar säga att nej, de är inte farliga. De dricker bara lite för mycket. Men var ändå försiktiga. Gå bara förbi utan att titta och börja abslout inte prata. Vi, vars föräldrar drack mjölk till middagen. Eller kanske en lättöl på sommaren. Vars föräldrar hade picknickkorgen fylld med smörgåsar, saft och kaffe när det var dags att åka och bada. Vars förädrar drack en grogg en gång om året, när någon granne fyllde 35 år. 

Vi pratar inte om alkohol. För alkohol är inte förbjudet.

 

Vi unnar oss. Ett glas rosé efter jobbet på balkongen. Ett glas rött till middagen. Ett par öl efter jobbet med vänner. Bubbel en onsdag, bara för att vi är värda det! Bubbel, bubbel, bubbel. Och inte vilket bubbel som helst. Champagne ska det vara, även mitt i veckan. För det har vi råd med.

Vi unnar oss. Några shots på firmafesten. Några IPA i parken. Några glas vin innan vi går och lägger oss för att kunna somna bättre. Några flaskor vin till middagen med de bästa vännerna. 

Vi unnar oss. För det är vi värda.

 

Vår generation dricker i kopiösa mängder. Det spelar ingen roll om det är fest eller vardag. Det finns alltid en anledning till att ta ett glas. I sällskap eller ensam hemma. Vi dricker. I alla sammanhang. Våra bilder på de sociala medierna kantas av vinglas, ölflaskor och bubbel. Bubbel, bubbel och bubbel.

 

Varför? Den frågan har jag ställt många gånger de sista månaderna. Varför? Är vårt liv så jobbigt och stressigt att vi inte orkar med det utan ett glas? Är vi så missnöjda med det vi har att vi måste "dricka det bra"? Är vi olyckliga? Flyr vi? Bedövar vi oss? Är vi rädda för hur livet ser ut, utan ett skimmer av bubblor? Saknar vi något?

 

Jag undrar hur många av oss som kommer att bli beroende? Som kommer att fortsätta unna oss dagligen? Som inte ens kommer att märka att det inte bara går att sluta?

 

Vi röker inte, vi tar inga droger. Vi oroar oss för våra nästa vuxna barn, hur deras framtid kommer att se ut? Om de bara kommer att pröva att röka gräs, eller om de kommer att fastna, bli beroende? Sen vi unnar oss. Dricker för mycket på firmafesten och kommer inte ur sängen nästa dag. Beter oss som tonåringar på studentfesten. Men reflekterar inte över det, ser inte hur dåliga förebilder vi är.

 

Kanske överdriver jag. Kanske ser jag allt för svart. Kanske är det inte så illa. Men jag tror att det är dags att vi börjar reflektera. Över att alkohol förekommer i allt fler situationer. Över att alkohol dyker upp där det förut inte hade en plats. Över hur farligt det kan bli. Över hur lätt det är att bli beroende.

 

Nästa patient är en kvinna 42 år gammal. Hon är brunbränd efter en semester i Grekland. Men hon ser inte frisk ut. Röd i ansiktet. Tunna armar och ben. Rund mage. Symptom: Infektion med feber för 2 veckor sedan. Nu problem vid näringsintag. Har gått ner 5 kg de senaste 3 veckorna. Levervärderna säger mer än tusen ord. När läkaren tar anamnesen visar de sig att hon har druckit under flera år. Mycket. Nu försöker hon sluta. Dricker bara ett glas vin per dag. Hennes son är 13 år och hennes lever fungerar inte längre...