Lilla P. i stora världen

Det surrar i Lillaverke.
Man hör att runt i världen håller insekterna på att försvinna till följd av klimatförändringarna. När man är i Lillaverke kan man inte tro att det är sant. Här finns all världens insekter, i mångfaldig upplaga. Trollsländor, fjärilar som jag aldrig sett tidigare, spindlar i alla regnbågens färger, flugor, prickflugor, gräshoppor, syrsor, getingar, bålgetingar och 100 000-tals bromsar. 
En utav mina två grannar, Tommy, säger lugnt på sin härliga småländska, de försvinner så småningom. Augusta påstår att det enda man hör när man sätter sig för att vila en stund efter allt arbete är ett konstant surr.  Jag tänker mest på min bror. Då vi var och badade i Kringlan när barnen var små. EN BRAKE! kunde han gapa. Ner under vattnet! Att barnen inte har tagit någon skada efter dessa bad, är förunderligt.
 
Brunnen i Lillaverke.
 
Nu gäller det att stå ut. När man klipper gräset, krattar, planterar, eller hämtar upp vatten ur brunnen. De är överallt. Stora och äckliga. Bits, bits och bits igen. Jag slår och viftar. Med lien i handen, spaden eller den stora tången. Men det spelar ingen roll. Om en dör kommer det flera.
Jag undrar om jag ska tro på Tommy eller om han helt enkelt har blivit "immun" efter att ha bott här ett helt liv?
Jag tänker att det finns en lösning på allt. Det måste ju finnas något sätt att bli av med största Bosse broms och hans vänner. Kanske en slags fälla? Google har alltid ett svar.
 
1/6