Lilla P. i stora världen

Nästan ett halvår har gått. Det har blivit många resor. Inte bara till och från jobbet. Inte bara mellan Sverige och Tyskland.

 

 Jag kommer på mig själv med att vakna på morgonen och inte veta vilket land jag är i.  

Jag kommer på mig själv med att älska mitt "nya" liv. Att bertrakta mig själv som väldigt lyckligt lottad och att känna mig hemma på två olika platser.

 

Om jag ska vara ärlig så visste jag inte heller hur det skulle fungera. Om det verkligen skulle fungera. Alla bara skakade på huvudet och många utav mina nya arbetskompisar förstår fortfarande inte vad jag håller på med.

Men, tveka aldrig! Tveka aldrig att välja en väg som ingen annan har gått. Det finns alltid nya möjligheter, det finns alltid nya sätt att leva.

 

Det bästa är nog att jobba mindre. Att längta till jobbet. Att se fram emot att jobba. För det gör jag. Jag älskar mitt nya jobb, mig intresserar infektionssjukdomar och jag har fantastiska kollegor. Jag känner mig skapt för att jobba natt. Jag är glad att jag slipper att stiga upp tidigt på morgonen. Att det är jag som går och lägger mig när alla andra stiger upp.

 

Men det finns även dagar som inte är lika fantastiska. Jag känner mig ledsen ibland. När jag är i Sverige kan jag få en otrolig hemlängtan till Berlin, en otrolig längtan efter barnen. Det slår ned som en bomb. Något jag aldrig upplevt tidigare som gör ont.

 

Ibland saknar jag ensamheten. Ibland vill jag inget hellre än att vara själv.

 

När jag är i Berlin saknar jag kärleken och tryggheten som han ger mig. Jag saknar oss.

Men tack och lov för det! För hur skulle det vara annars? Saknad är ett tecken på att man älskar, att man har någon att älska. 

 

Även resandet kan vara jobbigt, när Öresundståget inte går eller är försenat. Att sitta på Flixbussen i flera timmar. Att åka direkt efter jobbet en måndagmorgon och inte kunna sova ordentligt. Men i bakhuvudet finns alltid...resan är målet...resan är målet...resan är målet. 

För visst är det så. Själva livet är ju en resa. En resa mot önskningar, mål, delmål, upplevelser, framgångar, motgångar och insikter.

 

 Vi kommer aldrig riktigt fram, vi strävar vidare. Några mer än andra. En del stannar upp, blir kvar. Medan andra bara ser framåt, inte nöjer sig. Vill mer. Eller såna som jag, som har en strävan att gå vidare även när de är nöjda. Som om det är den enda vägen. Att utmana, pröva, vidga och att våga.

 

Så nu med facit i hand. Jag är så glad att jag vågade. Så glad att jag fick möjligheten. Glad för min fantastiska chef som bara såg möjligheter. Glad för barnen som trots viss tvekan, sa ja! gör det. Glad för kärleken! Som gör mig till någon jag länge velat vara.

 

Glad för tiden, den som man alltid har för lite av, som inte kan köpas för pengar och som aldrig kommer tillbaka.