Lilla P. i stora världen

Hemma igen.
Hemma igen. Jag landar på Tegel och är lat nog att ta en taxi. Vid taxikön står flera personer med asiatiskt utseende. De diskuterar med två taxichafförer. Jag är för trött för att förstå vad det handlar om, förns jag sätter mig i taxin. Chaffören berättar högljud att de minsann inte tänker köra några kineser. Aldrig i livet! Någon måtta får det vara! De äter ju t.o.m sina egna bebisar, det har han minsann läst på Facebook. Välkommen till Berlin!
Jag förklarar tyst att jag har varit i Kanada och där finns massor utav asiater. Han tittar vettskrämt på mig, sen börjar han gapskratta, tror att jag skämtar. Jag låter honom tro det, tänker att det är bättre så.
 
Jag tycker alltid det är lika svårt att komma hem. Visst, är det underbart att träffa barnen igen efter en vecka. Visst, Berlin är min stad. Men resandet slår allt. Att vara på resande fot slår allt. Ibland önskar jag att var en utav dessa männsikor som var född utan reslust. Som inte ville resa. Jag tänker att allt skulle vara så mycket lättare då. 
 
För att summera den här resan vad det gäller det praktiska, måste jag säga att jag hade med mig precis lagom med kläder. Det enda som jag inte använde var ylleunderstället, en t-shirt och 1 par trosor. Allt annat hade jag användning för. Jag hade behövt ett regnskydd till ryggsäcken eller en vattentät ryggsäck. Jag hade behövt ett par vattentäta vantar och kanske en sydväst.
 
Här kommer favoriterna:
 
Blundstone, Tasmania, Australia. Världens bästa vattentäta skor.
 
Everest, vattentät dunjacka. En räddning i det regniga Vancouver.
 
Sätila, fleecefodrade vantar. Hemstickad mössa.
 
Smartwool sockor.
 
Chilly Bottles. Bästa flaskan på marknaden.
 
Passfodral med plats för kreditkort, Made in Thailand. En Julklapp från Linus.
 
Dagen efter är det dags för jobb igen. Det känns skönt att tänka på annat. Jobbarkompisarna blir glada att se mig och jag inser återigen hur mycket jag älskar mitt jobb på akuten. Ingen dag är den andra lik, det blir aldrig långtråkigt.
 
Nästa resa är inte planerad. Men att det blir en nästa resa är det ingen tvivel om. Frågan är bara vart? Med vem? Och när? Det finns så många platser kvar att se. Det finns så mycket att haka av på listan. Men först är det nog dags att ta tag i det lilla huset i stora skogen. Dags att börja spika panel, måla möbler, sätta in en toalett och köra bort skräp. För i sommar är det i skogen jag vill vara, det är jag helt säker på.
 
Tack Vancouver! <3 För en underbar vecka, för fina minnen, för nya mål, vackra tankar och förverkligande av drömmar.