Lilla P. i stora världen

Hemma igen efter 4 veckor i Sverige. Eller hemma? Var är det egentligen när det känns som om man har tre hem. Berlin, Lillaverke och Tingsryd. Är det viktigt att ha en fast punkt i livet eller går det också bra att ha flera?

 

Ibland när jag vaknar i Lillaverke, känns det som jag måste tänka efter en sekund. Var är jag idag? Men den känslan kanske lägger sig, när det "nya" livet blir vardag. Det har varit snabba svängningar de senaste veckorna.

 

Berlin är ljuvligt på sommaren. Berlin luktar till och med Berlin och jag kommer på mig själv med att djupandas flera gånger på raken, även om jag inte behöver. Berlin kommer alltid att vara Berlin. Mitt hem som jag självständigt har valt. Den känslan kommer aldrig att försvinna. Jag kommer alltid att älska den här staden.

 

Det slår ner som en bomb när Augusta och jag cyklar hem från bion, genom Schillerkiez. Överallt sitter det männsikor, på uteserveringar, på filtar vid kyrkan. Alla pratar, skrattar och njuter av den nyvunna normaliteten, efter att Corona talen sjunker. Någonstans spelas musik. Jag är tvungen att djupandas igen. Vi cyklar över fältet, det luktar grillkol och över gräsmattan där man nu återigen får grilla, är ett vitt moln utav os. På en grasmatta samsas säkert 50 nationaliteter för att göra det de älskar, grilla. 

 

Men att jag är hemma på riktigt, märker jag först när jag ska cykla ner och handla och glömmer mitt munskydd. Jag öppnar dörren till apoteket, sätter armbågen över munnen, och ropar in: Jag skulle vilja köpa ett munskydd! STOPP! skriker kvinnan i kassan. Inte ett steg till! Stanna där ni är! Ja, inga problem kontrar jag. Fortfarande överrumplad över det berlinska sättet att vara. Hon hämtar ett munskydd, kasserar 1 Euro och skänker mig ett leende när jag går ut.

Berlin är helt enkelt Berlin, har alltid varit och kommer förhoppningsvis alltid att vara.

 

Imorgon bär det tillbaka till Sverige. Så idag ska jag bara njuta, ta en fika på LaMaison, cykla, träffa en vän, kanske dricka ett glas vin på Vin aqua Vin eller Orvilles, umgås med barnen.

Jag längtar efter människan i mitt liv, ser fram emot mina första nätter på det nya jobbet och undrar om tomaterna har blivit röda i Lillaverke.

Tre hem, är inte fy skam. Tre hem är berikande. Och jag är en lyckligt lottad människa som kan leva mitt liv på mitt sätt, utanför fyrkanten.