Lilla P. i stora världen

Vi sitter på en restaurang utanför Stockholm. Det är en trettondagen och vi har åkt bil hela dagen. Det har snöat och det tog längre tid än vi trodde. Imorgon flyger jag tillbaka till Berlin. Det är sista kvällen efter en fantastisk vecka. Vi känner för rödvin och beställer in en flaska.

Servitören kommer. Han öppnar flaskan och häller upp i mitt sällskaps glas. Han är en man. Det är andra gången det händer på kort tid. Det störde mig redan första gången och den här gången kan jag inte hålla tyst. 

 

-Varför är det alltid mannen i sällskapet som får smaka på vinet? frågar jag.

Servitören tittar på mig, ser ut som ett frågetecken, bakom sitt munskydd. Han harklar sig, försöker vinna tid och blänger på mig med arg blick. Jag undrar i mitt stilla sinne om han visar hörntänderna under munskyddet? 

-Det har ingenting att göra med att han är man, säger han sen.

Jag låter alltid den personen smaka som har beställt in vinet. Han ser nöjd ut. Nöjd över att han kunde hitta ett sånt perfekt svar i den här kniviga situationen. 

 

Jag tror honom inte. Frågar mig om dagens kvinnor inte är kapabla att avgöra om ett vin är bra eller inte? För varför skulle en man vara bättre på det? Jag kan inte släppa taget om den tanken.

Har vi inte kommit längre i jämställhetens Sverige? Det vore ju en katastrof.

 

Jag bestämmer mig för att nästa gång, ska jag beställa in vin. Beställa in vin och se om jag får möjligheten att smaka. Jag ser redan fram emot det.