Lilla P. i stora världen

Dag 7. En vecka hemma i "karantän". 

 

Helt kort till grunderna. Jag blev sjuk söndag förra veckan. Jag kände mig hängig och därefter kom en  dunderförkylning. Jag sjukskrev mig redan måndagmorgon, för att vara på den säkra sidan. För att inte smitta ner någon i onödan. Tisdagkväll ringde de från jobbet och berättade att jag hade varit i direktkontakt med en ambulansförare som var testad positiv. Onsdagmorgon blev jag testad på sjukhuset där jag jobbar. Sedan dess väntar jag på svar.

 

Två av mina tre barn går i skolan. De är redan hemma, eftersom skolorna stängdes helt förra måndagen. Min äldsta son jobbar, men är nu även han tvungen att stanna hemma för att minska smittsspridningen om jag skulle vara positiv.

 

Så nu är vi här:

Hemma i lägennheten sedan en vecka tillbaka. Det skulle ju kunna vara en katastrof, men det är det faktiskt inte. Än så länge går vi inte varandra på nerverna, än så länge kan vi skratta, lyssna på hög musik och baka tillsammans. Än så länge finns hoppet att just det här kommer att platta till kurvan, så vi inte kommer att stanna här inne hela våren.

Visst, har vi insett att det kommer att dröja längre än till påsklovet som de trodde från början. Men vi ser fortfarande ljuset någonstans där på andra sidan tunneln. Till sommaren, säger vi ofta, till sommaren när allt det här är över, då ska vi...

 

Jag känner mig bättre. Jag är otålig. Jag vill tillbaka och jobba på akuten. Saknar mina jobbarkompisar, vill vara till nytta. Men det finns bara en sak att göra, vänta, och göra väntetiden till något positivt.

Och tänk, jag har kommit på flera saker:

-Man kan gå runt och skrota i pyjamas hur länge man vill.

-Man kan äta hur mycket man vill och när man vill. (risken är bara att man rullar ut genom dörren när det här är över)

-Man kan göra inpackning av håret-låta bli att tvätta det några dagar. Ser för jäkligt ut, men det sägs göra underverk för de som har tunt hår.

-Man kan titta en fjärde eller femte gång på att sina älsklingsfilmer....Die Hard 1,2,3,4,5.....Indiana Jones 1,2,3,4,5....Jurassic Park 1,2,3.... eller var det bara två?

-Man kan hitta 48 nya resmål att sätta upp på sin Bucket List

-Och sist men inte minst, man kan fundera på hur man vill att livet ska se ut efter det här? Vad vill jag ändra på? Vad är det  som är viktigt för mig och mina nära? Hur vill jag bo, jobba, leva? Vem vill jag tillbringa mer tid med? Vilka människor vill jag ha runt omkring mig? Var ska min nästa resa gå?

 

För visst är det så, att i slutändan när allt det här är över, är det enda som spelar någon roll, att alla vi älskar och håller av, alla vi har närmast hjärtat, lever och mår bra.

 

Så ta hand om er där ute, tvätta händerna, hör av er till nära och kära OCH stanna hemma! För det är just det som kan bestämma över liv och död. <3