Lilla P. i stora världen

Sista dagen. Jag gillar aldrig sista dagen.Det är då man börjar fundera om man har hunnit med allt man ville göra. Det är då man inser att det kommer att dröja några månader eller ännu längre tills man kommer att resa igen.

 

 

Jag har inte gjort allt jag ville. Jag hann inte med Vancouver Islands. Visst, jag hade hunnit, men vädret var inte riktigt på min sida den här gången. Anledningen till att jag ville åka dit, var blicken på Vancouver som ska vara helt otrolig därifrån. Men jag hade inte sett ett dugg. De senaste dagarna har det varit dimma och regn. Sikten har varit lika med noll och det hade helt enkelt inte lönat sig. Det svider lite i hjärtat, men det är ju också en anledning att komma tillbaka. Om man vill se det från den positiva sidan.

 

Jag kom aldrig till Lighthouse Park utav precis samma anledning. Man hade antagligen inte sett handen framför sig. Men jag tror att jag kommer att kompensera det, genom att fira min födelsedag, vid en annan fyr, i ett annat land.

 

Istället gör som jag brukar göra när jag är på resande fot, jag fokuserar på det jag faktiskt har gjort och på allt det underbara jag har upplevt.

 

 

Jag fokuserar på Vancouver, denna fantastiska stad, med dess glada och trevliga invånare från världens alla hörn. Staden där alla har tillgång till havet, för att den omringas av en gång och cykelväg längs Stilla havet. Staden med fantastisk mat, speciellt den asiatiska. Staden där man är ute och springer oavsett väderlek. Staden där det inte behövs några sopgubbar, för att sopbilarna är konstruerade så att de tömmer soptunnorna med hjälp av en "metallarm". Staden där man får vara som man vill, se ut som man vill och tycka vad man vill. 

 

 

Jag älskar Robson Street, Stanley Park, Denman Street och the English Bay. Det påminner om ett Södermalm,fast mer prestigelöst eller ett Kreuzberg, fast nära havet.