lillapivaerlden.blogg.se - Regnskogens gömda skatter.

Det var hit jag skulle. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den här hängbron på socialamedier sedan jag bestämde mig för att åka till Vancouver. Hit skulle jag med min otroliga höjdrädsla. För att utmana både den och mig själv. För hur var det? Man ska göra något man är rädd för varje dag. Här finns det helt klart den möjligheten.

Capilano Suspension Bridge, North Vancouver, Canada.

Att dessutom få möjligheten att se regnskog på två olika kontinenter. På varsin sida utav jordklotet. Det lockade ännu mer. Vem är så lycklig? Jag kommer ihåg när vi läste om regnskogen i mellanstadiet, att vi tittade på bilder på dessa enorma träd. Så stora att man inte trodde att det var sant. Nu hade jag möjligheten att se just allt detta med egna ögon.

Här hittar jag totempålar, så vackra, skräckinjagande och färgglada. Tillverkade av Kanadas urbefolkning, First Nations. Jag blir stående framför dem och kommer inte rikitgt därifrån. Fastnar. Känner ett vemod, över vad dessa människor har förlorat. Hur mycket vi europeer tog ifrån dem när vi började upptäckta nya länder. Jag bestämmer mig att jag måste lära mig mer om dem på den här resan.

Det var inte det här jag kom hit för, men det är just det som gör resandet som värdefullt och speciellt ensam. Du hittar alltid något nytt som du vill upptäcka, något mer att lära. Det är som en cirkel, som inte har något slut. Du kan fortsätta i det oändliga.

Jag hade lovat mig själv att gå över bron. Jag tänkte inte göra någon treetop walk, inte någon cliff walk. Bara jag lyckades att ta mig över bron skulle jag vara nöjd med dagens prestation. Så här står jag nu. Framför en hängbro (!) som är så fruktansvärt högt upp och som gungar för varje steg du tar.

Capilano Suspention Bridge.

Men visst klarade jag det! Med blicken fokuserad på andra sidan vågade jag till och med stanna och ta ett par foton mitt på bron. Jag kunde andas normalt, inga skakande ben eller svettiga handflator. Jag kände mig som en ny männsika, en människa som inte är så livrädd för just höjder.

Och efter ett par timmar i denna mäktiga skog, hade jag klarat av att både gå treetop walk och cliff walk. tro det eller ej.

Treetop walk

Cliff walk.

Men det var ändå inte det som gjorde den här dagen. Det var inte att övervinna rädslor, som gjorde den här dagen till en utav de bästa i mitt liv. Det var just skogen. Den är mäktiga, otroligt stora skogen, dimman över de snöklädda bergen. Den pyttelilla fågeln som sprang snabbt, snabbt över en stor trädstam, ekorren som snubblade över mina fötter när jag stod och spanade efter havsörn över älven. Doften av mossa, känslan av ett oöndligt lugn. Ödmjukheten över naturens storhet. Över hur fruktansvärt lätt det är att känna en frid inombords om man befinner sig på rätt plats.

Canadas regnskog.

Lilla P. i stora världen