MENY
Jag hade läst om det innan jag kom hit, men var inte säker på om jag skulle hinna. Som tur var fick jag ett meddelande av en god vän som hade hört att jag var i Vancouver. Hon har tillbringat mycket tid här och berättade att det här är ännu ett "måste". Jag är så glad att jag lyssnade.
Det tar ett tag att ta sig hit och det är inte det lättaste. Men det är värt varenda minut. Man tar buss 44 från Downtown, åker till UBC. University of British Columbia. Efter en rask promenad genom unversitetområdet (som är enormt) kommer man förhoppningsvis fram till museet.
Fick mig att tänka på barndomens vintrar....snöslask.
Museet ligger fantastiskt. Precis vid Stilla havet. Utsikten sägs vara enorm. Tyvärr gick det inte att bekräfta det idag. Då dimman låg tjock och vit.
Stora salen, ut mot Stilla havet och The Rocky Mountains.
Jag hängde på en guidad tur. En äldre kanadensisk dam berättade med en sån glädje om varje förmål. Gruppen blev större och större ju längre in i museet vi kom. Flera skolklasser var där den här dagen, de satt på golvet och målade av förmål medans lärarna berättade om hur urbefolkningen levde. Jag fick intrycket av att deras historia är en mycket viktigt del i deras liv. Att de tycker det är viktigt att föra den vidare till nästa generation.
Typiska trälådor som görs av bara 3 delar trä.
Undervisning i museet.
Efter den guidade turen strosar jag runt och tittar själv. Jag fascineras av alla färger och av att nästan allt är gjort av trä. Man använder helt enkelt det som finns närmast.
Jag lämnar museet med en bra känsla inombords. Med ett hopp om att framtida generationer ska göra det annorlunda. Att de ska vara fria från fördomar. Att de ska behandla varandra med respekt oavsett, hudfärg, nationaltet, politisk övertygelse eller sexuell läggning.
0