Lilla P. i stora världen

Prag. Denna underbara stad. En utav de städer som jag alltid har längtat tillbaka till. Som jag alltid ville återse. Nu var det dags tillsammans med en utav min allra bästa vänner här i Berlin.

Det tar 4 timmar med tåg från Berlin-Südkreuz och tåget går flera gånger om dagen. En utav fördelarna med att bo mitt i Europa. Vi gav oss iväg tidigt lördag morgon och tåget var fullt. Skolklasser, pensionärer, ungdomar och medelålders i en salig blandning.

 

 

Tåget är rent och fräscht och det finns en jätte fin "gammaldags" restaurangvagn. Konduktören är trevlig och vi njuter utav det fina landskapet. Vi äter frukost, sover och skrattar.

 

Det finns massor att se i Prag, det är en otroligt vacker stad. En stad med mysig stämning. Mycket kultur och livemusik. Härliga männsikor. Tyvärr är som alltid vår tid begränsad och vi vill njuta. Inte springa runt som yra höns bara för att hinna se allt. Dessutom har vi ju varit här förut och sett det mesta, så vi bestämmer oss för tre saker. Karlsbron, Klementinum och Super Tramp Coffee. Det är alltid bra att inte sätta ribban för högt när man bara ha två dagar på sig. Bestämma sig för vad man vill se och nöja sig med det. Vi är båda personer som gärna tar dagen som den kommer, alltså perfekta resekompanjoner.

 

Vi bor på ett litet hotell precis vid Karlsbron. För att spara tid och pengar. Det är gångavstånd till allt. Även till Centralstationen. Vi behöver inte ta taxi eller åka lokaltrafik.

Vi traskar i långsam takt mot hotellet, beundrar byggnader, tar foton vid Elbe, upptäcker att staden är full med svenska turister och äter gulasch och dricker en Pilsner Urquell. Det regnar och är ganska kyligt, men vad gör väl det? Det känns härligt att vara i en annan stad, att ha en ryggsäck på ryggen och att äntligen vara på resande fot igen. Åh som jag har saknat det! 

 

 

 Hotellet är litet och gammalt. Personalen är trevlig och följer oss till och med upp på rummet. Förklarar och pratar. Rummet har ett jätte gammalt trätak som är målat i otroliga färger. Vi tar en kort paus på rummet. Ligger i sängen och glor på mobilen, pratar och skrattar.

På kvällen strosar vi runt på stan, tar in alla nya intryck, njuter av musiken som spelas i varje gathörn, och inser att man skulle ha bokat bord för att kunnat äta där man ville. Men vad spelar det för roll? Vi hittar en italiensk restaurang där de spelar alldeles för hög musik. Men maten och det röda vinet är utsökt. När vi kommer tillbaka till hotellet somnar vi som stockar.

 

 

 Vi vaknar tidigt och njuter av den underbara frukosten och det plaskiga kaffet. Vi går tvärs över gatan och lyckas komma med den första guidade turen inne på Klementinum, ett utav de äldsta levande biblioteken som fortfarande existerar. Det härstammar från tidigt 1700-tal.

 

Jag är mållös. Vilken fantastisk byggnad och biblioteket suger in mig i någon slags sagovärld. Jag vill stanna. Tänker på Vindens skugga. Tänker att jag skulle vilja gå runt där i timmar och bara suga in den oförglömliga atmosfären.

 

 

Guiden är en äldre kvinna som älskar sitt arbete.Hon berättar med hänförelse om de olika rummen och vad de har använts till. Turen slutar högst uppe i tornet, 177 trappsteg och lite höjdskräck senare. Där uppe kan man ta en tur på balkongen. Jag avstår, men Sanna vågar och tar otroliga foton där uppe.

 

Vi hade fått tips om ett café som måste besökas. Det ska vara något speciellt. Vi sätter på google maps och beger oss dit. Vi lämnar gamla stan och alla turister bakom oss. Vi passerar de mer moderna delarna av Prag och försöker leta oss fram till den lilla bakgården där cafét ska ligga. Sanna står för vägbeskrivningen. Jag har uselt lokalsinne och litar på att vi kommer att hitta fram. Först går vi för långt men till sist hittar vi fram. Väl gömt, vi fick passera några "tillträde förbjudet skyltar", kommer vi fram till Super Tramp Coffee. Ett plats jag redan nu vet att jag kommer att återvända till. Underbara ställe, fantastiska plats!