Jag vet inte när den här idén började gro i mitt huvud. Jag vet bara att jag började längta efter något beständigt. Att jag efter ett antal resor kände att det kanske var dags att börja lägga pengarna på något som skulle bestå mer än ett par veckor.
Jag längtade efter lugn och ro. Efter ensamhet. Kanske en logisk känsla när man bor i en storstad och arbetar på akuten. Jag längtade efter ett projekt. Något att göra med händerna.
Det var så det började. Mamma och pappa fick tillbringa våren med att flänga runt på visningar i Smålands skogar. För i skogen skulle det ligga och helst utan en massa grannar.
Sedan två dagar tillbaka är jag stolt ägare till det minsta huset i Lillaverke. Ett över 100 år gammalt torp mitt i de smålandska skogarna. Inte långt ifrån där min mormor växte upp, inte långt ifrån där min mamma tillbringade sina barndomssomrar.

Det lilla huset i stora skogen, Lillaverke, Nybro, Sverige.
Utan att ha sett huset bestämde jag mig för att det är här jag kommer att vilja tillbringa min lediga tid. Ni vet när magkänslan bara säger; ja! ja! JA! Det fanns två hus att välja emellan. Jag tvekade in i det sista. Frågade vänner, bad om råd. En sa, vänta, ge det tid. Du kommer att hitta något bättre. En annan sa, ta det gula, det är närmare till havet och större tomt. För att sedan återkomma mitt i natten och säga, följ magkänslan Pärnilla! Det gjorde jag.

Den lilla vägen.
Nu är vi här. Mamma, pappa och Augusta var nervösa jag skulle få se huset för första gången. Jag var lugn. Precis som om jag visste, precis som om jag redan hade varit där. Det dröjde inte många minuter förns jag förstod att magkänslan hade lett mig rätt. Jag kände det på en gång, här kommer jag att trivas.

Lilla huset.
Omgiven av en svensk sommaräng, står det lilla huset. En trädgård full med gömda skatter. Äppelträd, päronträd, körsbärsträd, hallonbuskar, smultron, rababer, vildrosor, syrener, jasmin, akleja, smörblommor och förgätmigej. Visst, det kommer att bli mycket arbete. Det kommer inte att bli färdigt på en gång. Men jag vet redan nu att jag kommer att älska vägen dit.

Mitt projekt.
Carina Englund
Så härligt! Modigt också men så rätt. Vore kul att ses! Kram
Svar:
Lilla P. i stora världen
Anonym
This is it🙏
Svar:
Lilla P. i stora världen
2