Lilla P. i stora världen

-Unga fröken! Hallå!

 

Jag är på väg till jobbet. Klockan är kvart över fem på morgonen och jag har precis cyklat förbi Gölitzer Park. Solen håller precis på att gå upp. Staden är så vacker.

 

-Jag tänker sno din väska! 

 

Jag har precis stannat vid ett rödljus. Jag vänder mig om och får syn på en mörk gestalt med luva.

 

-Lägga av! svarar jag.

 

Tänker att han iallafall inte kommer orka att röra på sig. Tittar rakt fram och väntar på att det ska bli grönt. I ögonvinkeln ser jag att han börjar röra på sig mot min riktining. Lite snabbare nu.

Jag känner mig inte riktigt vaken och reaktionen är inte den snabbaste. 

Nu ser jag att han börjar springa. Dags att trampa rejält i pedalerna. Komma därifrån så snabbt som möjligt. Jag cyklar det snabbaste jag kan. Gatan är folktom. Bäst att inte stanna.

 

Några minuter senare passerar jag Oberbaumbrücke. Klubben som ligger där är fortfarande öppen. Utanför dörren sitter det några och dricker öl. Musiken donar ut från lokalerna. Gatan upp mot Warschauer Straße är livlig. Folk är på väg hem.

 

Berlin sover aldrig. Och ibland kan det vara din räddning...