Lilla P. i stora världen

Varför reser jag ensam? Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan de senaste åren. Ibland tycker jag att det är jätte lätt att svara på den frågan, vissa dagar är det svårare.

Jag har alltid tyckt om att vara ensam. Redan när jag var liten faktiskt. Jag tyckte om att leka ensam och ibland kände jag mig störd när någon kom in och ville ha min uppmärksamhet mitt i en lek. Senare  i tonåren kunde jag sitta i timmar instängd i mitt rum och skriva. Jag tycker om mitt eget sällskap. Många tycker det är konstigt, andra tycker det är beundransvärt. Jag tycker inte det är något speciellt. Jag tror att det kan vara en styrka i vissa sammanhang, medans det kan betraktas som något konstigt i andra.

Jag vet inte hur det kom sig att jag började resa ensam. Kanske var det för att göra något jag var rädd för, något som jag inte visste om jag klarade av? Kanske var det för att jag hade behövt rätta mig efter någon annan i så många år? Att jag hade varit tvungen att följa vissa rutiner, även när det gällde resor. Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar det.

Det börjar redan vid planeringen. Det är absolut lika kul som själva resan. Att kunna bestämma precis hur man vill ha det och vart man vill åka. Ingen annan kommer att kunna ha någon åsikt om det. Ingen annan kommer att kunna hindra mig. Möjligheterna känns hissnande.

Att resa ensam, är en resa i sig själv. Du pratar inte speciellt mycket, men inom dig pågår ett ständigt samtal. Om vad du ser, om hur du ska lösa oilka problem, om vad du upplever, vilka du skulle vilja berätta för. Att resa ensam är även en utmaning, den gör dig modig och oberoende.

Anledningarna till att jag för 5 år sedan började resa ensam på min födelsedag är många. Kanske var det för att jag tyckte att jag var värd att göra det jag älskar mest på min födelsedag? Kanske var det för att jag tyckte att jag hade haft så många "vanilga" födelsedagar, med bortglömda presenter och ingen uppvaktning? Kanske var det för att den jag egentligen ville fira min födelsedag med inte längre fanns tillgänglig? Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att det är det allra bästa jag har gjort och att en födelsedag inte kan firas på ett bättre sätt.