MENY
SOUTH AUSTRALIA
Känslan jag har för Adelaide är ungefär samma känsla som jag hade för Berlin innan jag flyttade hit. Så fort någon bara nämner stadens namn blir jag varm inombords. Jag kommer antagligen inte hitta någon annan plats på jorden som betyder mer.
Efter en bra flygresa tog vi oss till North Terrace. Där hade vi hyrt en lägenhet tillsammans med min vän Sandi och hennes döttrar. Sandi och jag lärde känna varandra när vi jobbade som barnflickor i Schweiz i början på 90-talet och har lyckats hålla kontakten sedan dess. Familjen bor egentligen i Perth, men var i Adelaide för att följa cykeltävlingen Tour Down Under 2019.
Utsikten från lägenheten på North Terrace, Adelaide, Australia.
Balkongen, lägenheten på North Terrace, Adelaide, Australia.
Första dagen tog vi spårvagnen som gick på gatan nedanför till Glenelg. Bara känslan av att kunna ta spårvagnen till stranden är helt fenomenal. Det tar 30 min och slutstationen är 3 min från vattnet. Vardagslyx skulle jag vilja kalla det. De som påstår att man borde ha bil när man bor i Australien har antagligen rätt. Men Adelaide har en utmärkt lokaltrafik och vi klarade att ta oss till de flesta platser med hjälp av spårvagn, tåg eller buss. Allt modernt och 100 gånger renare än hemma i Berlin. För att ta reda på vad det finns för olika möjligheter; dagskort, turistkort, enkelbiljetter går man enklast till Adelaide Central Station. Där får man all information man behöver, kartor och även ofta ett trevligt samtal. Service står högt i kurs på den här kontinenten, något som vi som bor i Tyskland är ganska ovana vid.
Glenelg Beach, Glenelg, Adelaide, Australia.
The Stamford Grand Adelaide, Glenelg, Adelaide, Australia.
Glenelg Beach, Glenelg, Adelaide, Australia.
40 grader och den här himlen. Inte ens solkrämen med solskyddsfaktor 50 hjälpte den här dagen. Vi tillbringade den mesta tiden i vattnet. Khyla och Augusta upptäckte hur hissnande underbart det kan vara att hoppa från "jettyn" tillsammans med alla inhemska ungdomar. Sedan såg jag inte röken av dem på helda dagen. Inte förns de nästan hoppade rakt på en stingrocka, då var de tvungna att komma och berätta. "A stingray! A stingray! This BIG! Oh my God!" Augusta förstod betydelsen av "Get out of the water!!" och den här gången var det inte ens en haj som simmade förbi.
Khyla och Augusta, vid Jettyn, Glenelg Beach, Glenelg, Australia.
I Adelaide Hills bor även Caroline med familj. Caroline lärde jag känna i Berlin och hon var även toastmaster på mitt bröllop. I samma veva som jag blev med barn, träffade hon Greg på en semester i Thailand och flyttade ganska omgående till honom i Adelaide. Nu har de tre barn. Vi har haft turen att kunna träffas en del under åren. Caroline har varit i Berlin med barnen ett antal gånger. Jag bodde även hos dem under min första Australienresa i oktober 2017. Trots avståndet är hon en utav mina bästa vänner. En hel dag på stranden med alla dessa underbara människor avslutades med en stor glass!
Sandi, Caroline, Vikram och Alistair (cykelfantast från Perth) Jettyroad, Glenelg, Adelaide, Australia.
Caroline har berättat för mig att på sommaren när det är som varmast brukar de flesta äta kvällsmat på stranden. Så det var väl i stort sett min enda önskan på den här resan. Vi tog tåget till Seacliff Beach. Badade, solade, åt kvällsmat och såg en utav de mest underbara solnedgångar. Allt känns så annorlunda när man är i närheten av vatten och det är nog just då, man känner livet i sig!
Dinner at the Beach, Seacliff Beach, Adelaide, Australia.
Cricket, Australiens nationalsport nummer 1, säger en del. Andra påstår att det är världens tråkigaste sport. Vi var iallafall nyfikna och eftersom Australien skulle spela mot Indien kunde vi inte låta bli. Sandis man Vikram är indier och hade redan sedan tidigare bokat biljetter till den här matchen. Vi bestämde oss för att följa med. I 42 gradig värme begav vi oss till The Adelaide Oval.
The Adelaide Oval, Adelaide, Australia.
Cricket är världens LÄNGSTA sport och om jag verkligen ska vara ärlig, även världens tråkigaste. Efter några timmar på gräset i den indiska hejarklacken hade vi verkligen fått nog. Indien var överlägsna. Australien hade inte en chans och titt som tätt brast våra grannar på gräset ut i jubel utan att vi riktigt förstod varför? 4 timmar efter att vi hade lämnat arenan, kunde Australien gratulera Indien till ännu en vinst.
Vi tog en promenad hem, i den ljumma sommarkvällen. Luften fylld av "fruit bats/flying foxes" på jakt efter något smaskigt fruktträd. Utseende som en fladdermus, stor som en liten hund. Skrämmande och fascinerande på samma gång.
River Torrens, Adelaide, Australia.
0