Vi tillbringade mycket tid på vägarna. En dag tog vi bilen till Point Addis Marine National Park. En utav de vackraste platserna jag har varit på. Vi parkerade bilen och tog en "bushwalk" upp till en utsiktsplats. På vägen upp gjorde vi vår första bekantskap med Australiens djurliv när Augusta höll på att trampa på en Blue Tongue Lizard.

Blue Tongue Lizard.
På vägen upp kantades av stön, stånk och mycket drickande. Många fina buskar och växter som vi aldrig har skådat hemma i Europa. Smala stigar som fick en att tänka på att Australien faktiskt är det land med mest farliga ormar och insekter. Promenadtakten ökades i samband med konstiga ljud inne från buskaget. En ansträngande rask promenad som avslutades med en underbar utsikt över stranden i Point Addis omsluten av röda klippväggar.

Point Addis, Victoria, Australia.
Efter en rask nedgång och hämtning utav badkläder i bilen blev det många härliga dopp i en turkost färgat hav. Vi tillbringade timmar under solparasollet. Läsa, sola, bada. Augusta fastnade ute i havskanten med sin kamera och tog några fina bilder under vattnet. Mycket tång och sjögräs den här dagen, men inga stora fiskar.

Stranden i Point Addis, Victoria, Australia.
Australien producerar några av världens bästa viner och en vinprovartur stod sedan länge på agendan. Augusta hade väl ingen större lust när vi återigen satte oss i bilen för att åka till Yarra Valley. Som tur är hade hon en jätte bra bok som hon hade fastnat i och medans vi glatt åkte från vingård till vingård satt hon i ett hörn med boken framför näsan. Många kanske kan tro att en 14-årig dotter inte är det lättaste resesällskapet, men jag kan säga att under de här 3 veckorna blev det bara en enda diskussion. En enda dag när vi kände att vi inte hade någon lust att umgås. Annars var Augusta den allra bästa resekompisen. Alltid på gott humör, alltid nyfiken på nya platser och upptåg. Modig och orädd. Utan några som helst problem att umgås med mina vänner och nya bekantskaper. Utan några som helst problem att uttrycka sig på ett främmande språk. En tonårsdotter kan överraska dig, tro mig! Åh, vad vi är lika kunde jag tänka den ena dagen, för att nästa dag imponeras av hur hon utan att tveka klättrar upp i det högsta trädet i regnskogen medans jag står på plattformen nedanför med darrande ben.

Augusta djupt försjunken i sin bok, Yarra Valley, Victoria, Australia.



Chandon Cellar Door, Yarra Valley, Victoria, Australia.
Det bästa spar man alltid till sist och så gjorde vi även denna gång. Efter ett kort stopp i Ocean Grove där vi packade om bilen och begav oss för att uppfylla drömmar. Första gången jag såg en bild på The 12 Apostles var jag väl runt 23 år. En jobbarkompis hade rest runt i Australien och hade fantastiska bilder från just The Great Ocean Road. Jag började längta redan då. Nu ett antal år senare skulle den här drömmern äntligen bli verklighet. Hur beskriver man när naturen är så vacker att det gör ont inom en? Att en bild som ögat ser, kan framkalla en lyckokänsla inombords som inga ord kan beskriva? Det enda sättet att försöka förstå är att uppleva det med egna ögon.

The 12 Apostles, Victoria, Australia.

The Great Ocean Road, Victoria, Australia.

The Great Ocean Road, Victoria, Australia.

The Great Ocean Road, Victoria, Australia.
En magisk plats. Kanske inte vädret var det bästa och kanske var det alldeles för mycket turister just den dagen, men för mig var det en oförglömlig dag. Jag känner en stor tacksamhet gentemot en utav min bästa vänner Abby och hennes fantastiska mamma Sue. Utan dem hade den här resan aldrig varit möjlig och vi hade aldrig fått se alla dessa underbara platser utan männsikor som har bott här hela sitt liv. Det var också tack vare Abby som vi hamnade på en plats där Australiens regnskog möter havet. The Great Otway National Park.

The Great Otway National Park, Victoria, Australia.

Tree Top Walk, Otway Forest, Victoria, Australia.
Det finns någon som sa att man varje dag ska göra något som man är rädd för. Det ska tydligen stärka självförtroendet och göra att man känner sig nöjd med sig själv. Jag kan säga att under den här resan kom det sig att jag hamnade i den situationen ett antal gånger. Den här dagen var en utav de värsta. Jag visste att jag var höjdrädd men att jag var livrädd för höjder hade jag ingen aning om. Det märker man först när man börjar må fysiskt dåligt där uppe bland trätopparna. När benen börjar skaka och svetten rinner. När Augusta frågar varför jag håller mig så kramaktigt i stängslet på sidorna? Det är just då man upptäcker att idag, just idag kommer jag att göra något som jag är livrädd för!
Kvällen och natten tillbringade vi Apollo Bay. Den lokala puben erbjuder övernattningsmöjligheter på andra våningen, bara 5 minuter från stranden. Vi äter en fantastisk middag på puben och ser på solnedgången vid stranden. Ett gäng med ungdomar passar på att fånga kvällens sista vågor på surfbrädorna. I vågorna leker sälar och hoppar upp och ner mellan surfbrädor och vågor. Augusta får något drömmande i blicken och ser ut över havet. Det just i det ögonblicket jag förstår att det var värt det. Värt att våga lämna killarna ensamma hemma 3 veckor, värt att låta henne ta ledigt från skolan 2 veckor extra, värt att flyga 26 timmar....just för det här. Det enkla, det magiska.



Abby, Augusta, Sue, Apollo Bay, The Great Ocean Road, Victoria, Australia.
10 dagar Victoria. 10 dagar med Abby och Sue. Några utav de bästa dagarna i mitt liv. Minnen och upplevelser som räcker ett helt liv. Som ingen kan ta ifrån oss.
Imorgon bär det av igen. 11/2 timmas flygresa känns som "peanuts". Min andra, Augustas första gång. En utav mina favoritplatser. En hel vecka med goda gamla vänner och en massa sol och bad. Adelaide here we come!
0